Thierry Henry – fransk världsmästare och Arsenals odödliga målskytt

Henry växte upp i förorten Les Ulis söder om Paris, son till antillianska föräldrar. Hans tidiga år präglades av en kompromisslös pappa och en uppenbar talang – i Monaco debuterade han som sjuttonåring under Arsène Wenger 1994.

Efter VM-guldet 1998 (där han var fransmännens bäste målskytt med tre mål, trots att han bara var 20) gick han till Juventus, där han inte trivdes på yttern. Wenger köpte honom till Arsenal 1999 och omformade honom till nia. Han gjorde inget mål på sina åtta första matcher – sedan följde nästan tio år av nästan oavbruten genialitet.

Henry blev klubbrekord-målskytt med 228 mål på 377 matcher, vann skytteligan i Premier League fyra gånger och utsågs till PFA Player of the Year 2003 och 2004. Säsongen 2003/04 ledde han Arsenal till en hel ligasäsong utan förlust – the Invincibles – och vann sin andra ligatitel.

Hans signaturmål – en sprint från egen planhalva, en falsk skjutrörelse, en lugn placering med insidan i bortre hörnet – var i några år den eleganta måttstocken för hur en modern nia kunde se ut. Hans staty utanför Emirates avtäcktes 2011, samma år som han kortvarigt återvände på lån.

2007 lämnade Henry för Barcelona och vann äntligen Champions League 2009 i Peps trippelvinnande lag, där han, Messi och Eto’o utgjorde en av Europas farligaste anfallstrior. Han avslutade karriären i New York Red Bulls i MLS, samtidigt som han etablerade sig som en respekterad expertkommentator.

I landslaget gjorde han 51 mål – fortfarande franskt rekord till Olivier Giroud passerade honom 2022. Hans sista stora ögonblick blev en omdiskuterad handsassist mot Irland i VM-kvalet 2009, en händelse som senare ledde till nya regler för videogranskning.