Patrick Vieira – ledaren som dirigerade Arsenals Invincibles

Patrick Vieira föddes i Dakar och flyttade vid åtta års ålder med sin mamma till franska Trappes. Han debuterade som 18-åring i Cannes och köptes 1995 av Milan, men spelade där bara fem matcher innan Arsène Wenger – som ännu inte tagit över Arsenal officiellt – övertygade klubben att skriva på honom.

Vieira blev en av Wengers viktigaste rekryteringar någonsin. I sin första säsong gjorde Arsenal The Double: liga och cup.

Under nio säsonger som lagkapten ledde Vieira Arsenal till tre Premier League-titlar, fyra FA-cuper och – framförallt – säsongen 2003/04: en osegrad ligasäsong, något ingen annan engelsk klubb klarat sedan 1888/89.

Hans rivalitet med Roy Keane i Manchester United är legendarisk: två lagkaptener, två temperament, två filosofier som krockade i mer än ett decennium. Vieira var aldrig den finaste passningsspelaren, men hans räckvidd, tajming och fysiska närvaro gjorde honom till tidens mest komplette defensiva mittfältare.

2005 sålde Arsenal Vieira till Juventus. Efter Calciopoli-skandalen lämnade han för Inter 2006 och vann fyra raka Serie A-titlar – tre som ordinarie, en som rotationsspelare. Han avslutade karriären i Manchester City 2011 efter att ha varit en del av Citys första FA-cupguld på 35 år.

På landslagsnivå vann han VM 1998, EM 2000 och Confederations Cup 2001 och 2003. Han slutade i fransk dräkt 2010 efter ett bittert VM i Sydafrika.

Efter karriären arbetade Vieira i Manchester Citys talangakademi, blev tränare för New York City FC, sedan Nice, Crystal Palace, Strasbourg och Genoa. Han har talat öppet om svårigheten att gå från lagkapten till coach: 'I omklädningsrummet var jag aldrig den som talade högst. Som tränare måste man vara det.'

Hans inflytande på den moderna mittfältsrollen – box-to-box, fysisk men teknisk – mäts hos arvtagare som Yaya Touré, N'Golo Kanté och Aurélien Tchouaméni.