Paolo Maldini – elegansen, Milan och en lojalitet som inte längre finns

Paolo Maldini är son till Cesare Maldini, som vann Milans första Europacup 1963 och senare blev italiensk förbundskapten. Pojken gick i sin fars fotspår och debuterade i Milans a-lag som sextonåring i januari 1985.

Han skulle aldrig lämna klubben. När han till slut gick i pension 24 år senare, 2009, hade han spelat 902 matcher för Milan – fler än någon annan spelare i klubbens historia.

Under Arrigo Sacchi i slutet av 1980-talet blev Maldini en del av ett av tidernas största klubblag, tillsammans med Franco Baresi, Frank Rijkaard, Ruud Gullit och Marco van Basten. Han vann Europacupen 1989 och 1990 som vänsterback.

Under Fabio Capello på 1990-talet vann han ytterligare Champions League 1994 och fyra Serie A-titlar. Senare, under Carlo Ancelotti, vann han Champions League 2003 (i finalen mot Juventus, i Manchester) och 2007 mot Liverpool.

Maldini spelade 126 landskamper för Italien – ett rekord som höll till Gianluigi Buffon passerade honom 2017. Han var lagkapten från 1994 och kom två gånger nära den största titeln: VM-silver 1994 efter straffläggning mot Brasilien, och EM-silver 2000 mot Frankrike.

Trots fyra VM-slutspel (1990, 1994, 1998, 2002) vann han aldrig en internationell titel med Italien – en av få fläckar i en annars perfekt karriär. Han avslutade landslaget efter VM 2002, två år innan Italien skulle vinna VM 2006.

Maldinis tröjnummer 3 pensionerades av Milan efter hans avsked 2009 – det ska bara bäras igen om någon av hans söner spelar för klubben (Christian Maldini har sedan dess representerat klubbens akademi).

Han återvände till Milan 2018 som teknisk direktör och var med och vann Serie A 2022 innan han lämnade sin tjänst sommaren 2023. Han ingår i FIFA 100 och rankas av nästan alla experter som tidernas största vänsterback.