Ruud Gullit – Ballon d'Or-vinnaren med dreadlocks som satte fart på 1988

Rudolf Dil ”Ruud” Gullit föddes i Amsterdam med surinamsk pappa och nederländsk mamma. Han växte upp på Jordaan och började i Haarlem som fjortonåring. Han var svår att kategorisera från start: kunde spela mittback, mittfältare eller anfallare, hade fart, teknik och en ovanlig fysik för sin tid.

1985 blev han rekordvärvning till PSV, där han vann Eredivisie 1986 och skyttekungtitel 1985/86. Året därpå såldes han till Milan för då världsrekordet 8 miljoner pund.

I Milan bildade han med Marco van Basten och Frank Rijkaard trion som under Arrigo Sacchi tog Serie A 1988 och Europacupen 1989 och 1990. Han vann Ballon d'Or 1987 och dedikerade den till Nelson Mandela – då fortfarande fånge på Robben Island.

EM 1988 i Västtyskland är fortfarande hans främsta landslagsminne. Han var Oranjes kapten, gjorde 1–0 i finalen mot Sovjet på Ullevi och överlämnade sedan pokalen till anhängarna med orden ”denna är för Nelson”.

Från 1989 plågades han av allvarliga knäskador. Han spelade en säsong i Sampdoria (Coppa Italia 1994) och en kort andra runda i Milan innan han 1995 tog steget till Chelsea. Där blev han först lagkapten och sedan spelande tränare – den första svarta tränaren i Premier League.

Han vann FA-cupen 1997 med Chelsea, den första utländska tränaren att göra det. Senare tränargigg i Newcastle, Feyenoord, LA Galaxy och Grozny gav färre framgångar. Idag är han en respekterad TV-expert och kommentator.

Gullit var mer än fotbollsspelare. Han spelade reggae i det egna bandet ”Revelation Time”, engagerade sig politiskt mot apartheid och blev en tidig ambassadör för svarta idrottsutövares röster i Europa.

Han är fortfarande, tillsammans med Cruyff och van Basten, den mest inflytelserika nederländska fotbollsspelaren efter 1980. Utan hans dominans i Milan-triangeln hade Sacchis Milan – och därmed en hel epok av europeisk fotboll – varit ett annat lag.