Ronaldinho – leendets revolution och Barcelonas räddare

Ronaldo de Assis Moreira fick smeknamnet Ronaldinho för att skilja honom från Brasiliens andra Ronaldo. ”Gaúcho” lades till för att markera att han var från delstaten Rio Grande do Sul. Han skrev kontrakt med Grêmio som tonåring och blev känd för en högerfot lika skicklig som hans vänster.

Genombrottet kom i seniorlandslaget under 1999 års Copa América. Två år senare flyttade han till PSG, där han spelade två blandade säsonger – glimtar av storhet varvat med disciplinproblem.

I VM-kvartsfinalen mot England 2002 chippade Ronaldinho in 2–1-målet från drygt fyrtio meters avstånd över David Seaman. Bollen är vanligen tillskriven en frispark; vissa hävdar fortfarande att det var ett pass. Hur det än var med den saken vann Brasilien turneringen.

Sommaren 2003 hamnade han på Barcelona istället för Manchester United efter en utdragen budstrid. Han räddade Barcelona från en period i förfall, vann La Liga 2005 och 2006, blev fyra gånger Guldbollens andre eller förste och fick Real Madrid-publiken på Santiago Bernabéu att resa sig och applådera honom i en 3–0-vinst 2005. Det är en av de hyllningar en motståndarspelare bara får om han tvingar fram den.

2006 vann han Champions League med Barcelona efter en sömnig finalseger mot Arsenal. Han blev tillsammans med Eto’o den absoluta stjärnan i ett lag som ledde honom till världstoppen – innan en yngre Messi tog över rollen som klubbens galjonsfigur.

Hans sista riktiga europeiska period blev tre säsonger i Milan, följt av en återkomst till brasiliansk klubbfotboll. 2013 vann han Copa Libertadores med Atlético Mineiro. Han pensionerade sig officiellt 2018 efter flera år utan klubb.